Under en tid var jag ett gift, sen fann jag mig vara utan filtar, och nu är det livlinor som saknas mig. Undan för undan slits jag itu av glödande fingrar, ivriga att bli upplysta, oavsett vad som måste offras i den processen. Fascinerade och samtidigt vaksamma blickar utforskar min insida. Det är en salig röra av förbannad lockelse och överhängande fara.
Mystikens droppar hänger stilla i luften, tyngdlösa och skräckinjagande. Hela scenariot får mig att skälva.
Jag lider av fruktansvärda hallucinationer, när jag blundar är min kropp deformerad och flytande, min hjärna kokar över. Jag drar mig tillbaka, kryper in under ett alldeles för kort täcke. Där löses jag upp och kupar varsamt händerna kring min iskalla smaragd. Sen vaggas jag till sömns av sagoväsen och mjuka ljud.
six organs of admittance - strangled road
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar