Det är en resa utifrån och in. Ett starkt behov av fasta takter och raka rytmer. En drivande motor av svullna basgångar som utsmyckas med industriella ljud.
Idag gick jag säker, tassande på tå kring det glödheta svarta hål som låg och vilade på soffbordet. Men imorgon är det dags igen. Den ljudförorenade luften förångas och lämnar kvar en skrikande ton. Den har en lång kropp, och slingrar sig uppför tornet för att komma över en bättre utsiktsplats.
Vakande ögon och en kluven tunga. Det blir nog ingen avlösning idag heller.
Men vi har en minister med munsår, stora kakor av torkat var och geggig sörja. Han får förvisas till de dunkla katakomberna där mörkrets själar bränner sina ögon på bål.
Vid träsket där skepnaderna efter de obegravda hänger kvar i luften som permanenta skuggor.
Ta med dig bägaren, fyll den med smolk, och håll tillbaka glädjeyttringarna tills benbiten lämnats och budskapet lästs upp.
Vi måste svänga in mot mitten, ta oss samman och skapa friktion mellan vardag och helg.
Jag känner till flödet på andra kanalen, men den strida strömmen är i stort behov av redigering, kanske behövs till och med lite regi. Någon får axla det ansvaret. Sen måste vi sluta stirra oss sönder och samman på detaljerna. I övrigt finns nog inte så mycket kvar att önska. Jo, en mjuk kudde bakom huvudet, och en vinröd soffa. Sen släpper vi efter och flyter med.
religious knives - noontime
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar