För några nätter sedan var det hästarmar i kors. Snabba klipp, hänsynslöst förvridna. Vargansikten, rök ur tågets skorsten och laddade hagelbössor.
Visor som spädde ut tiden, klandrande gristrynen och en enorm mur som sträckte sig så långt ögat kunde nå.
Fablernas värld, korsat med slakthuseffekten och de runda kulorna av glas.
Ur väggarna kom tentakler, och stormtrupperna skrek sönder friden.
Det hela var inget mer än en teaterpjäs.
Sant och falskt.
Sött och surt.
Runda smala streck, i mönster, fångade upp kropparna som föll från himlen. I bakgrunden; total kakafoni.
Igår natt var det ljuv luft, varma tankar och långa slingrande meningar. Jag tror jag förbrukar mer papper och fler pennor än någonsin tidigare. Och så återvänder jag med jämna mellanrum till det som var. En sanning med två djup. Den röda tråden kommer här:
portishead - roads (live)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar