Nu snurrar natten åt fel håll igen. Framåtlutade tankar för mig till Frankrike för tredje gången.
Snabba filer som skär i halsen, från öra till öra och blodet väller ut ur mig, dränker tröjan och byxorna och jag hör luft som väsande lämnar min trasiga strupe. Blodpölen på marken är bokstäver, ett sista brev till dig. Ackompanjerat av xylofoner och the persuaders-bas, reverbsladdriga virvlar av pisk pisk pisk.
Du. Och. Dina. Envisa. Jävla. Spadtag...
Graven är mörk om hösten.
om - gebel barkal
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar